Du är aldrig sjuk, klagar aldrig och du är alltid snäll. Men plötsligt ligger du där helt själv i en sjukhus säng, av ett litet sår på ditt finger. Tänk att något litet kan bli så stort. Det då det kommer, en liten tår rullar ner på kinden och man tänker på hur lätt någon nära kan försvinna från en.. alla de lager som bildas i halsgropen växer och växer och till slut spricker det.

Solen kikade fram idag, så jag fick på mej ytterkläderna och gick med min finaste vän.
Han skuttar och fnyser lite i bland men ändå så är han en rätt bra lyssnare. Han varken klagar eller gnäller på mej, en sådan vän borde alla ha.